mil

Senaste inläggen

Av Madelene - 17 februari 2014 03:06

Andra dumheter vi pysslat med här borta är Cosmic Run bland annat!

Vi anmälde oss till ett lopp i San Fransisco (som visade sig egentligen vara en bit utanför) som skulle

vara 5km långt.

Loppet var kvällstid och förutom att knata runt banan skulle man även kasta färg på varandra!

Gris roligt, för att det är kul att bli smutsig.

Jag tror att jag sotade ur rosa färg ur öronen två veckor efter loppet.

Och jag mördade min deoderant eftersom jag innan jag tvättat mig jättenoga använde den, vilket

i sin tur resulterade i ett antal förstörda linnen innan jag fattade vad det kom ifrån. höhö...

Bortsett från det var det en rolig upplevelse men det hela kunde ha arrangerats bättre.

Starten var 40 minuter sen vilket kändes lite drygt och när vi väl blev ivägsläppta så släpptes

vi ut på en mörk parkering. Slingan var "markerad" med random utplacerade koner som folk snubblade och ramlade

över högt och lågt, sen fanns det upplysta stationer men lådor som innehöll färgpulvret vi skulle kasta på varandra.

Alla blev fullkommligt bananas vid varje station så färgerna ven åt alla håll och kanter.

Den smakade inget vidare kan jag intyga eftersom jag rent vetenskapligt undersökte detta.

Inge fattade riktigt när vi var i mål och jag är inte säker på att vi sprang rätt slinga runt arenan men vi antog att vi var i mål när resten av flocken stannade och tog fram mobilerna.

Vi såg inga matstånd eller något ställe där de kunde tänkas sälja öl så vi drog oss tillbaka till Mountain View för att våldgästa "Steak out", numera omdöpt till Bier Haus.

Trevligt avslut på kvällen!

Det verkar finnas många liknande lopp här borta och jag kan tänka mig att köra en gång till om det är bättre arrangerat. Alternativt om det är billigare än 40 dollar.

           

Av Madelene - 17 februari 2014 02:35

 

Jag tänker mig att det kan vara trevligt att få se och veta lite hur det ser ut där jag nu spenderar den mesta

av min tid.

Jag har ju tuggat mig igenom min första quarter på foothill college där jag betade av kurserna:

Counseling 5, Spanish 1, ESL 26 (english as a second language), Basketball fundamentals, Math 220 med betygen

Pass, A, C, A, C


       


Matte är inte min starka sida... men jag tar mig igenom i alla fall!

Den här quartern har jag Spanish 2, Math 105, Art faces and hands och Basketball fundamentals.

Kommer inte att ta någon mer basket med tanke på att jag inte kommer vilja spela för laget. Jag har fått frågan två gånger men känner att 2 timmar om dagen 6 dagar i veckan är lite mer tid än vad jag vill lägga på något som jag

bara tycker är lite kul och inte egentligen brinner för.

Jag har istället valt att satsa allt på kickboxningen då jag har hittat en klubbb jag trivs med: Serao academy.

Så nu tränar jag kickboxning 5 dagar i veckan och basket 1 dag. Däremellan ska det göras läxor och umgås med

vänner vilket gör att jag inte hinner vara inne här och uppdatera särskilt ofta.


Halloween


Jag har ju hunnit fira halloween här borta!

Det var intressant och det här med utklädnader satte igång redan några dagar innan själva halloween.

Ute på klubbarna dök det upp folk i dräkter, på matställena och lite här och var nä man var ute och gick.

Själv klädde jag ut mig till en "Días de los muertos darling" och använde halva min burk med eyeliner tror

jag till alla detaljer. Personligen såg jag inga barn som gick runt och knackade dörr men jag kan å andra sidan tänka mig att jag bor i fel område för detta. Dom knatar nog snarare runt uppe vid villa områdena där fler barnfamiljer bor. Vårat lilla gäng hann dock iväg på en amerikansk hemma fest i sunnyvale. Det var helt ok och där fanns givetvis dom klassiska blåa och röda plastmuggarna ;)


 

Av Madelene - 17 februari 2014 00:37

 


Eftersom jag nu försummat skrivandet en aning (igen) så får det bli en lite stötvis uppdatering nu istället när jag har lite tid över att sätta mig ner.


Sist skrev jag ju om att jag hade fått fast boende, nu har jag ju då flyttat IGEN!

Jag finner det vara effektivt för stressnivån och förbränningen att ständigt sväva runt lite utan att egentligen

bo på en fast punkt för länge. Fantastiskt!

Fast egentligen så hade det väl den här gånge att göra med att jag fult nog vant mig och blivit bekväm med att ha

mitt eget place. Så när man klämmer in mig i ett gruppboende med 8 andra glada pojkar och hyresvärdar som är väldigt öppna med sin... Relation. SÅ kommer jag inte att trivas som fisken i sjön, utan mer som en fisk i en skål... med lite pirayor.

Mitt första fasta boende var i hörnet på ett vardagsrum. Jag hade ett vackert och

färgglatt svart lakan som skiljevägg och alla mina tillhörigheter snyggt och prydligt organiserade i plastpåsar

runt min fantastiska luftmadrass samt överallt annars på golvytan innanför mitt lilla lakan.

Mina roomates var trevliga men vi hade lite olika sovvanor och hobbies vilket kunde göra det hela lite bökigt

för att inte trampa varandra på tårna ibland. Det var även en spännande uppgift att klämma in 6 personers induviduella matvaror i ett kylskåp, vilket resulterade i många middagar ute och väldigt slarvigt med övriga mål mat om dagen. Jag som ansträngt mig som en liten gnu senaste 6 månaderna innan flytten till USA för att

få ordning på kropp, kondition och matvanor fick lite tix i ögat eftersom jag nu slängde allt detta i papperskorgen.

Jag intog lite passivt läge och ignorerade min boende situation för att fokusera 100% på skolan. Jag upptäckte senare att detta inte riktigt gick hand i hand. Men fortsatte att ignorera detta tills vidare och höll mig upptagen med

aktiviteter på dagarna istället så att jag nästan aldrig var hemma. Vi var i Palo Alto, på standford shoppingcenter, en dag när vi fann detta färghav! Visst blir man lycklig av färg :)


 


Tidernas love story!


Kanske inte enligt disneys mall då men lite snuttig är den allt ;)

Vårt lilla gäng spenderade mycket tid med att utforska matställen längst Castro street i Mountain View

eftersom det ändå var nära de flesta av oss eller åtminstone enkelt att ta sig till.

Vi fastnade lite vid ett ställe vid namn "Steak out" där dom hade grymma burgare och god öl och utöver det en trevlig uteservering att sitta vid.

Det spenderades ganska mycket tid på detta ställe ska erkännas , höhö, de ska ju va gött o leva!

En av dagarna när vi gick dit noterade jag en kille i personalen som jag milt uttryck, utan att dreggla, tyckte var lite söt. Givetvis la jag in en jätte stöt, jag gav han extra drix! Det är ungefär så långt jag vågar sträcka mig när det kommer till att stöta på folk... O vem skulle fatta den vinken!?

Tänkte inte mer på det utan återgick till vårt lilla gäng av svenskar och njöt av maten istället.

Vi var lite runda om fötterna en kväll några dagar senare och råkade passera stället igen. Är man rund om fötterna

är det ju skönt att sitta ner en stund... och kanske underhålla tillståndet med en öl eller ett glas vin!

En av de bästa sakerna med det här stället är att hundar är välkomna. Och om man som jag har lite abstinens

efter sina egna hundar så är det jätte trevligt med hundar som råkar passera och kanske hälsar lite. Satt fånigt nog och nästan önskade att dom skulle sniffa på mig så jag fick hälsa varje gång de gick förbi.

Så kom det två stora fina schäfrar traskandes med en kille i andra änden av snöret och gick förbi vårat bord.

Den ena hunden sträckte sig efter mig för att hälsa och jag blev lyrisk och

frågade om jag inte kunde få hälsa på hundarna!

Absolut svarade killen och vi började prata om hundar en stund och lite allt möjligt. Sen talar han om att han jobbar på stället men har sin day off idag och tar av sig kepsen. Jag upptäcker först då att det är killen jag spanat in några

dagar tidigare och sväljer genast tungan för att inte få ur mig så mycket mer. Vi kan ju kanske sluta kalla honom killen nu då eftersom han vid det här laget hade presenterat sig som "Bryan". Han frågade om han fick bjuda mig på ett glas vin och jag med mina principer att aldrig låta någon köpa drinkar mm till mig blev genast lite obekväm:

- Eehhmm... Why would you do that?

- Well... Cause swedes rock!

- Oh ok then, that works!


Jag är mycket svårövertalad när jag inte är nykter.. Bryan går tillbaka till sitt bord med hundarna och sätter sig med sina vänner. En stund senare kommer det mycket riktigt in ett glas vin och killen som kom ut med det pekar på Bryan och säger att det är från honom.Han tittar inte för tillfället så jag kan inte vinka och säga tack,

så var och en fortsätter nu med sitt... jävlars...

Delar av gänget traskade vidare och jag blev sittandes kvar med min goda vän Einar och vi kvittrar vidare en stund om allt möjligt, så där som man gör efter lagom många glas :)

Man har gjort last call och det är nästan bara vi kvar när Bryan kommer förbi igen. Jag passar på att slänga iväg en

"poke" och tackar för glaset! Vi pratar lite till men han står hellre när jag erbjuder honom att stanna *satan då... han vill nog helst gå...*. Jag ursäktar mig för att gå och pudra näsan lite.. Okääääj jag skulle kissa! Jag tänkte att det kanske blir lättare för stackarn att gå om jag inte sitter där.

Men när jag kommer tillbaka så har han satt sig ner och sitter och pratar med Einar. *Åh Einar du är ett geni!*

Jag är rätt säker på att jag genast blev lite rosig om kinderna när jag kom tillbaka ut och satte mig ner.

Vi pratade vidare om allt möjligt och plötsligt försvinner Einar som en oljad vessla! Eller det visade sig snarare att

han smygit sig iväg för en stund sedan, jag hade bara inte märkt det än *flåååt*.

Misstänker att han inte ens behövde smyga, han vinkade förmidligen till och med haha.

Innan jag vet ordet av så har alla andra gått också och jag sitter själv kvar med Bryan och vi blir båda 5 år

och börjar räkna vem som har flest eller störst ärr och går sedan över på tatueringar. Han vann i antal minsann men mina va störst!

Sedan kom det ett litet erkännande...

Han hade sett mig ett par dagar tidigare och noterade mig då, ungefär på samma sätt som jag noterat honom.

Han hade tydligen sett mig den här kvällen men visste inte hur han skulle börja prata med mig så han gick för att

köpa cigaretter och tog med sig sin kompis hundar *så dom var inte en hans! Han hundtrickade mig den räven*, på vägen tillbaka stannade den ena som sagt för att lukta på mig och det var då jag började prata.

Båda hade alltså gått runt och tänkt precis samma sak och tack vare hunden började vi prata. Det hade vi förmodligen inte gjort om jag kännt igen honom tidigare för då hade jag svalt tungan långt tidigare.

Han frågade om jag ville äta med honom i veckan så några dagar senare hade vi vår första riktiga date.

Första ;)


Nu några månader senare bor vi ihop, jag, Bryan och Einar. Av olika anledningar, hemma skulle jag inte flytta ihop med någon så tidigt men här borta måste man ha roomates om man inte är rik som ett troll och bådas boende situation såg ut som så att vi var tvugna att flytta. Och då tänkte vi att vi kan väl lika gärna köra då, antingen så bo vi ihop ett gäng vi vet kommer överrens eller så chansar vi på nya männisor, och hamnar kanske i samma sitution igen.

So far so good! <3


 




Av Madelene - 22 september 2013 10:15

    

Att fylla år 11e September och befinna sig i USA var onekligen lite... speciellt!

Fast egentligen inte, men det var defenetivt mer minnes arrangemang kring twin towers än vad

man ser i Sverige.

Födelsedagen firades i Palo Alto med käk på cheescake factory och sen utgång till ett ställe som jag tyvärr inte kommer ihåg vad det heter!

Men mysigt var det med uteplats på baksidan med brasa och grejer.


 


Den 16e hyrde vi en bil och drog till Monterey på lite whale watching!

Vi hade en lite spännande start när gpsen, eller gåsen, inte ville samarbeta och när vi väl kommit iväg

och var en bra bit påväg på motorvägen så plingar bilen till... Vi hade fått en otankad..

Det löser vi! Efter att ha snurrat runt lite och frågat om väg så hittade vi en mack och var på väg igen.

Vi kom fram typ 5 minuter innan båten skulle gå men de var snälla och väntade på oss så vi hann med!

Hela hamnen kokade av sjölejon så jag brände typ halva kamerminnet innan vi ens kommit ut till havs (jameh dom ä ju söta!?).

Jätte cool känsla när de första valarna dök upp!

Det är helt galet hur stora dom är på nära håll..

Förutom valarna, sjölejonen och en del maneter hade vi även turen att få se några delfiner simma runt båten.



                 


Efter båtfärden stannade vi till och käkade onödigt lyxiga fish and chips men ibland får man ju unna sig!

Vi bestämde att vi skulle ta en omväg hem via highway 1 för att se oss omkring lite.

SÅ värt det, otroligt vackert längs hela vägen! Eller ja... tills det blev mörkt och vi inte kunde se mer.

Jag körde för första gången bil i USA på vägen hem, spännande! Desto mer intressant var att det även var första

gången jag körde med automat låda, kändes helt fel! Jag ville växla hela tiden, min vänsterfot saknade en uppgift!

Men man vande sig efter en stund och en halvnit haha.

Därefter var det riktigt kul att köra på de slingriga vägarna.

Kändes lite som att vara mitt i "need for speed" till mina passagerares fasa! *exhalterad*

Vi kom hem utan skador och med hel bil ;)


 

Av Madelene - 11 september 2013 08:03

Har hunnit med en hel del grejer sen sist!

Jag har bland annat varit en tur till San Fransisco och genomgått en personlighetsförändring!

Jag hatar shopping... MEN, denna dag lydde jag inte under denna lag då jag storögt gled genom butikerna

med Patricia och visa kortet i högsta hugg!

Det enda jag skulle ha när jag åkte dit, bestämde jag checkt på tåget dit, var skor och glass.

Det var förmodligen det enda jag inte kom hem med!?

Det blev en klänning (hatar klänningar men nu äger jag två..), en ny jacka (har ju inte köpt jacka på 4år så det måste ju ändå va ok?), serum till håret, en pensel och palett ögonskugga och sen räcker det väl att jag säger Victorias secrets? Och så dagens otippade.... extensions..!?

Vi kan säga som så här, säljaren var förbannat skicklig!

Min plånbok blöööder (tänker jag mig) och jag får ont bara av att tänka på det!

En smärta ja vill jämnföra lite med att få ett skott i benet.

Men vi hade förbannat kul! :)


 


Om vi ska gå över till en mer ekonomiskt positiv nyhet så har jag hittat fast boende nu!

Jag bor nu mera på en näpen liten luftmadrass i hörnet av vardagsrummet i en liten tvåa.

Jag delar bo med 2 svenska tjejer och 1 filippinsk kille samt 1 svensk kille.

I vårt boende ingår två poolen och ett litet gym, najs!


Jag har även varit på skolan och registrerat mig på kurser och träffat massa nya människor.

Jag har bland annat signat upp mig på både kickboxning och basket, nu jävlar!

Vi har hunnit med att inspekterat områdets uteställen och funnit ett favorit steakehouse med god öl och grym mat.

Tror även att jag har fått en beundrare.. som jobbar där... Har ännu inte bestämt mig om detta är bra eller dåligt haha!


Utöver det har jag bättrat på brännan lite granna ;)

Och imorn blir det utekväll!

Kommer kännas konstigt att vara så långt ifrån familjen på födelsedagen men man får väl göra det bästa utav et!


 


Av Madelene - 25 augusti 2013 06:24

   Jag har upptäckt mycket nytt på kort tid.

Bland annat den vita lilla spindeln som plötsligt infann sig bredvid mitt huvud när jag skulle ta en liten

lur för att lugna min jetlag.

Jag karatehoppar rakt ner från våningsängen och skrämmer livet ur den stackars ryssen som har sängen under

och börjar fråga ut honom om vilka spindlar som är giftiga här.

Den här var tydligen helt ofarlig... men man vet aldrig!


Jag har kollat på lite annonser och bestämt mig för att åka och kolla på ett rum. Eller gå för att

vara mer exakt, då jag kollat google maps och tyckte att det var ju sååå nära.

Jag ska bara knata bort till Patricias hotell först så går vi ihop och kollar på rummet.

Efter att ha promenerat i 45 minuter kommer jag fram...

Vi bestämmer oss för att ta taxi bort då vi börjar få bråttom och google maps menar att med bil tar det 13minuter.

När taxin kommer vet inte chauffören vart adressen ligger... Så vi får använda gps på Patricias telefon för att hitta.

Misstänker att han körde runt lite onödigt mycket...

Rummet var dock fint och hyresvärden jätte trevlig men det var något dyrt så jag får räkna på budgeten lite innan jag bestämmer mig.


Nu tänker vi att vi har ju inte bråttom längre så nu kan vi ju gå tillbaka!

Vi går en bit, hittar en matvaru butik och går in. Båda är som ugglor på allt gött som inte finns i sverige och hur stooort allt är och hur vi vill ha ALLT. En effekt av att vid 14:00 fortfarande inte ha ätit frukost kanske?

Vi gör även depå stopp vid en snabbmatskedja, 2 gånger, för att vi förutom maten hittade kärleken i deras strawberry lemonade. Och det var ju grisvarmt så det var vi värda, jöh!

När vi äntligen kommer tillbaka till hotellet, efter ha trott se det 14ggr längs vägen, visar gps:en 9,2km.

Och då har jag fortfarande 45 minuter kvar innan jag når mitt hem.... Men pausade och snackade lite skräp på

hotellet innan jag knallade vidare.

Så nu sitter jag ner (hallelujah) och njuter i min nya kräftbränna. För självklart smörjde jag ju inte in mig innan jag gick för det var ju ändå såååå nära!?


Men allt som allt, en bra dag och jag är ruskigt nöjd med att ha utforskat området trots mitt obefintliga lokalsinne :)


Av Madelene - 25 augusti 2013 04:48

Vänner, jag har gått och flyttat lite.

Till Kalifornien närmare bestämt, tänkte plugga lite!

Spännande att se hur detta ska gå med tanke på att jag inte har räknat matte på ca 4 år.

Allt ser ut som rena grekiskan... Men sånt löser sig alltid!


 


Steg 1


Steg ett, förutom den långa och lite stressiga vägen fram tills beslutet är ett faktum, är ju att flyga över.

Dagen innan avfärd bilade jag och Mia till Skövde för att överraska min mor en gång extra innan avfärd och

för att leverera min bil som bästa Sandra vänligen köpte av mig <3

Det blev en mysig dag med världens största frukost, goa skratt och tjejsnack.

Jag bestämde mig för att dygna så att jag skulle kunna sova på planet och så att jag skulle få lättare att

vända på dygnet. Så 04:00 när det känns som att ögonen ska sprängas och jag tänker ge upp för att snarka en kvart

så vaknar pappa och resan ut mot landvetter börjar.

Allting känns alla tiders och jätte bra fram tills den där extra kramen från pappa då jag lite inser att jag ska vara

borta... jääävligt länge.

Plötsligt blir jag 5 år igen och känner mig ensammast i världen när jag fumlar mitt handbaggage genom

kontrollen och håller andan när dom kollar mig efter metall föremål. Tänk den gör inte utslag på piercingar, HÖHÖ!

Väl på planet blundar jag till lite, för det är ju ändå 2 timmar till Frankfurt.

POFF, efter något som känns som en nick är jag i Frankfurt!

Stressar ut med allt handbaggage (en sportbag och min laptop). Det var inte alls lika illa som jag tänkte mig, det var faktiskt ganska tydliga och logiska skyltar. Jag hann till och med köpa något att äta!


Steg 2


Väl ombord på plan 2, började allt helt fantastiskt! Det fanns en tv-skärm i sätet framför så jag kunde välja filmer att titta på, dom matade mig <3 serverade vin, drinkar, bayleis, CHOKLAD!!!

Sen kom den mindre bra delen i resan. Började känna mig lite trött och skulle försöka sova lite MEN, det var en liten människa(ett barn) som satt och pillade mig i huvuet hela tiden. Ibland växlade hen och slog mig i huvudet med det där kortet som förklarar hur man använder flytvästen...

När hen äntligen somnar, blir "grannen", en tysk plötsligt pratglad och går i ett...

Den lilla kvarten jag somnar kommer dom förbi med nästa mål mat, men jag bli utan för dom ville inte väcka mig!

Framme på flygplatsen i San Fransisco, efter en kvarts sömn på flyget, tar det en DRYG timme att komma igenom

immigration och hämta min väska.

Sen flyter det dock på bra då Peter är snäll och plockar upp mig för att köra mig ut till mitt tillfälliga boende.

På plats installerar jag mig i rummet och kraschar på sängen... förblir medvetslös några timmar.


Steg 3


När jag vaknar kommer jag på, jag är såååå hungrig. Går ut i vardagsrummet och ser ett nytt ansikte.

Hälsar och killen är schyst och visar mig runt lite och bjudet på mat, NAJS.

Tillbaka i boendet, träffar jag fler människor samt två hundar och alla lika trevliga :)

Jag verkar dock sova i snark rummet... Thank God for earplugs!

Nästa steg är att hitta permanent boende!


Av Madelene - 1 april 2013 22:26

Veterinär besök... och samtal!


Dags o krysta fram ett inlägg till då!

Vad har hänt sen sist?

Jo, min äldre hund Pysen (2,5 år) har sedan han var valp haft som en liten knöl

på ryggen som vi inte riktigt vetat vad det är.

Jag hade varit hos veterinären 1 gång om året och kollat upp den men gick alltid hem

med svaret fettknöl, inget farligt.

Fast så började den plötsligt växa och bli ganska stor, så pass att den syndes genom hans

långa päls, så vi gjorde en visit till och fick då höra att det rörde sig om en tumör som måste

tas bort.

Ok, sagt och gjort, vi bokade tid snarast möjligt för att få veta vad det var och för att få bort

en eventuellt farlig tumör??


 


Den lille lämnades av hos veterinären vid 8 på morgonen och operationen skulle troligen utföras

senast 12 så vi skulle få hämta honom 16.30

Och ungefär 10 minuter innan vi ska hämta honom så ringer telefonen och jag får veta att

jag inte kommer kunna hämta Pysen idag "för vi tror att han har någon form av blödar sjuka. Vi kan inte få honom att sluta blöda. Det är allt jag vet just nu, veterinären hör av sig till dig sen och berättar mer".

-.....

Fantastiskt, jag älskar att vänta på sånna besked!

När jag sedan fick pratat med veterinären fick jag reda på att min hund skulle skickas vidare till Alingsås djursjukhus

eftersom dom inte kunde ha honom här under natten. Om det slutat blöda till morgonen kommer han skjutsas tillbaka och då kan jag hämta honom. Annars får jag vänta till måndag (det här var en fredag).

Så med ögon som vattenfall åkte jag och pussade honom på nosen ett par gånger innan han skickades iväg.


Dagen efter fick jag hämta hem honom eftersom han slutat blöda.

Det var en mycket trött och eländig liten vovve som följde med matte hem.

Fast vi var ju inte färdiga där eftersom telefonen ringde kort därpå igen och en djursjukvårdare

sa "vi glömde att skriva ut smärtstillande till er, vi får faxa det till ert närmaste apotke"

... ... !!!!


Min mor var snäll och åkte för att hämta ut tabletterna och pratade lite med min bror om dagens

händelse när tjejen på apoteket avbröt henne i kassan (god bless you!):

"Nu ska väl kanske inte jag lägga mig i men om ni har problem med blödning så ska ni nog inte ha den här medicinen för den kan orsaka blödning."

Genierna på veterinärstationen hade skrivit ut fel recept... STORT tack till tjejen på apoteket som sa något!

De fick ringa till veterinären i alingsås och förklara läget eftersom den här veterinärstationen var stängd för dagen.

I Alingsås var man schyst och skrev ut RÄTT recept.


 


Jag hade sedan en trött och ledsen kille som inte ville äta och som vägrade skita på 2 dagar!

Kände att vi inte behövde ett vet.besök för det också så jag fick vara lite ond och hälla i honom

olja och då fick han så lov att skita sen.

Han ville inte för det sträckte i såret på ryggen när han försökte sätta sig, så det kändes väl lite taskigt

men det var nödvändigt!

4e dagen hade han piggnat till lite och då kom nästa samtal från veterinären.

"Jag tror jag vill skriva ut lite antibiotika till Pysen, hur mår han?"

!?!??! SPOTT OCH FRÄS! Är det inte sånt man tänker på INNAN man skickar hem patienten!?

Det sa jag inte i telefonen men jag påpekade att jag var väldigt irriterad över hur det hela var skött hittills.


Han fick inte skriva ut nåt recept utan vi gick till en annan veterinär istället som tittade, tyckte det såg hemskt ut och skrev ut ett recept på antibiotika samt tipsade om en salva för alla hans blåmärken. Detta gjorde han GRATIS! Tack sååå mycket för det!


Jag var dock tvungen att återvända till den gamla vet.stationen för att ta blodprover så att de får utreda färdigt fallet under samma försäkringsärende. Svaren skulle komma inom ett par veckor.

1 månad efter provtagningen tyckte jag att det dröjde lite och ringde och frågade hur det gick...:

"Ja emmm, du får prata med våran labbtjej istället hon har mer koll på läget"

"Ja ok!" (Inget konstigt med det, klart man jobbar inom olika avdelningar tänktejag)"


"Hej, nu vet inte jag hur mycket du vet men det har ju blivit lite fel här?"

"... Ja jag vet ju ingenting eftersom det inte är någon som har ringt mig och sagt något?"

"Oj ok. Ja när proverna kom fram så hade de råkat tina så de gick inte att använda, så vi skulle behöva ta nya prover."

"Jaha... (srigmeshguerh ringer man inte och säger det då!?!? Andas andas, tänk på chokladpraliner och gelénappar!) Men det kunde ni väl ha ringt och talat om då så att jag kan boka ny tid? Den här gången slipper jag väl betala för det var ju inte gratis precis?"

"Ja jag vet inte varför det inte är gjort. Nej du ska givetvis inte betala, det är helt gratis!"


Sååååå, vi åkte och tog nya prover... Alla på stationen känner numera igen min lilla gaphals så vi hälsas välkomna med "åh, hej Pysen". Och nu sitter jag och väntar på provsvaren. Igeeeen. Bättre lycka den här gången får man hoppas.

Behöver jag tala om att jag inte tänker gå dit igen efter det här?


Det är en del saker jag kunde gjort annorlunda i den här historien också, jag kunde ha frågat efter smärstillande

innan vi åkte första gången och frågat om han inte behöver nånting mer för såret, men när man har varit så orolig och får tillbaka sin hund i så dåligt skick med så stort sår så blir man så paff, förvirrad och helt tom i huvudet!

Jag var bara sååå ledsen över hur mitt lilla hjärta mådde så jag hade ingenting i huvudet alls längre.


Och fortfarande så är det deras jobb att informera och veta vad de skriver ut! Både vad gäller patient och medicin.


 


Idag har Pysen sportfrisyr och är pigg som en mört igen, dock med ett ärr på ryggen! :)

Han har dock blivit förbaskat mesig och tror att allt ska göra ont... Men det ska nog gå över!


Då kommer vi till det trevligare kaptitlet!


Valpträning


 


Lille Charlie växer så det knakar och har nog precis gått om Pysen nu i storlek!

Det är svårt att säga dock med tanke på att Pysen numera är kortklippt och Charlie har

otroliga mängde med päls (mysigt!).

Han är väldigt tacksam att träna då han hela tiden söker kontakt och studsar av lycka när han

lyckas med en uppgift, oavsett om det resulterar i godis eller muntligt beröm och klappar.

Det har varit lite slappt med klicker och trickträning det senaste skall erkännas men han har fått

till sitt, ligg, vacker tass och hit :)

Han förstår stanna men än så länge är det lite för jobbigt att sitta kvar nån längre stund när matte går.

Så det får vi jobba på!

I övrigt jobbar vi på stå och hundmöten. Det är enklare att träna hundmöten om inte Pysen är med för

han har plötsligt blivigt vansinnigt kaxig så fort vi möter hundar och detta triggar ju igång Charlie också.

Men jag blandar, ibland går vi själva och ibland har jag båda. Vi tränar dock alltid på samma sätt och

jag märker att även Pysen börjar svara på träningen. Till en början reagerar jag inte alls när vi möter hundar och

ibland blir det just ingen reaktion heller. Men när det blir det, inte nödvändigtvis skall, så stannar jag, ber om deras uppmärksamhet och berömmer så fort de fokuserar på mig. De får en uppgift, t.ex vacker tass och får godis om de utför uppgiften och behåller fokus på mig.


Saker som gör att jag avbryter dem och ber om deras uppmärksamhet kan vara:

Små "uffanden", bröstar upp sig, spänner sig, börjar stirra på den främmande hunden


 

Att titta på den andra hunden är helt ok, man bör vara medveten om att det är stor skillnad på att bara

titta och att stirra. Det är inget fel i att uppmärksamma vad som händer i omgivningen och sen fortsätta med sitt.

Mitt lilla mål med våran träning i alla fall är att hundarna ska finna det mer fördelaktigt (och roligt) att fokusera på

matte när det dyker upp hundar. När det kommer hundar så blir matte intressant!


Jag vill dock understryka att det är så här VI gör, jag utger mig inte för att vara nån proffstränare av något slag

utan det är det här som funkar för oss. Jag är öppen för andra metoder också (positiva metoder).

Nåt som gör att mina hundar älskar att träna är faktiskt att jag stundvis ignorerar dem när vi inte tränar. Alltså jag gosar ju med dem och vi tar våra promenader och busar väl mellan varven, men jag ignorerar dem mellan träningspassen. I vilan så händer absolut iiingenting... Vilket gör vad som hellst mycket roligare! Som t.ex en uppgift från matte! Hon blir genast en skojig clown så fort det är dags att träna och det smittar av sig har jag märkt :)

Nu gillar ioförsig mina hundar allt vi tränar så jag får väl en del gratis genom det, men om vi ska ta ett exempel så drar Pysen ner på tempo genast när han inte tycker att det är roligt längre. Så tråkiga pauser mitt i träningen fungerar kanon vid sånna tillfällen!

Men när matte inte orkar aktivera sina små monster så löser de det rätt bra själva ;)

*2 videos kommer när internet inte är så segt!*


Nu när jag spytt ur mig text igen, så tänker jag gå och lägga mig! Ska köra bil 10 timmar imorgon så behöver nog en blund. Lots of fun, lots of fun..!

Nä men faktiskt, tycker det är mysigt att köra bil långt :) Goodnight!

 


Skapa flashcards